Hm i dag insåg jag att min dotter håller på att bli stor och att tiden innan hon blir en alldeles egen vuxen person är kort så kort. Snart fyller hon tonåring men faktiskt inte mer. I dag hade vi varit och vaccinerat henne, sista sprutan mot livmoderhalscanser och kondylom (en del glömmer bort att det hjälper även mot det). En förmån unga kvinnor får i dag som iaf jag tycker är bra. Nåja vi kilar in på ICA för barnet anser att hon bör få belöning i form av glass och då möter vi ett par killar i 17-18-års åldern som kastade lystna blickar på min unge. Min lilla unge! Tur inte hennes pappa gick där med henne, för då hade risken varit stor att de åkt på en propp    hehe.

Nåja man får ta den saken och det är dubbelt. Det är skönt när barn växer upp och blir alltmer självständiga och det är sorgligt att tiden går så fort. Nyss var hon ju en liten tjock bebis. Nu är hon en lång, smal och snygg babe. Rackarns, undrar om jag förändrats lika mycket? Huvaligen....

April

Aprilväder, vilket innebär sol, blåst, snö, regn om vartannat.

Ovanligt många minusgrader har det varit denna vår vilket inte direkt gett vårkänslor i plånboken.

Men så kommer en dag med lite värme och leenden mellan människor.

Sen kommer ett blåsväder som gör att man letar mattor och annat runt hela trädgården, ja och soptunnorna befinner sig inte där de ska.

I dag var det strilande regn som kom från himlen även om det blev bättre framåt kvällen. 

MEN snön försvinner! Äntligen. Och jovisst, människor i detta gnällbälte känner sig givetvis direkt uppmanade att påpeka att det ev. ska komma snö i helgen. Men se det visade inte Tvärsnytt i alla fall så det tror jag inte på. Och kommer det snö så försvinner den snabbt.

Lera - ett annat vårtecken. Mycket lera blir det. Tjäle i backen gör att vattnet stannar kvar. Backen här ute är skapligt lerig, hästhagarna är vidrigt leriga och grusgropen på skolan är ett paradis för barnen som i dag tog sig ett gyttjebad. Man kan se det på olika vis. Att vilja ta ett gyttjebad är väl en vårkänsla så god som någon.

Det sticker upp en och annan tussilago i dikena och blåsippor lär finnas även om jag itne själv sett några. Mina pelargoner skriker på mig att de vill ha ny jord och ut. De får vänta lite till.

Slutsats: Vi tinar upp, kanske får vi riktiga vårkänslor snart   

April

Aprilväder, vilket innebär sol, blåst, snö, regn om vartannat.

Ovanligt många minusgrader har det varit denna vår vilket inte direkt gett vårkänslor i plånboken.

Men så kommer en dag med lite värme och leenden mellan människor.

Sen kommer ett blåsväder som gör att man letar mattor och annat runt hela trädgården, ja och soptunnorna befinner sig inte där de ska.

I dag var det strilande regn som kom från himlen även om det blev bättre framåt kvällen. 

MEN snön försvinner! Äntligen. Och jovisst, människor i detta gnällbälte känner sig givetvis direkt uppmanade att påpeka att det ev. ska komma snö i helgen. Men se det visade inte Tvärsnytt i alla fall så det tror jag inte på. Och kommer det snö så försvinner den snabbt.

Lera - ett annat vårtecken. Mycket lera blir det. Tjäle i backen gör att vattnet stannar kvar. Backen här ute är skapligt lerig, hästhagarna är vidrigt leriga och grusgropen på skolan är ett paradis för barnen som i dag tog sig ett gyttjebad. Man kan se det på olika vis. Att vilja ta ett gyttjebad är väl en vårkänsla så god som någon.

Det sticker upp en och annan tussilago i dikena och blåsippor lär finnas även om jag itne själv sett några. Mina pelargoner skriker på mig att de vill ha ny jord och ut. De får vänta lite till.

Slutsats: Vi tinar upp, kanske får vi riktiga vårkänslor snart   

Sovmorgon! Dricker kaffe, läser tidningen låååångsamt.

Kommer till slut fram till veckans horoskop som är ett nytt lördagsinslag i vår blaska. Förut var det ett var dag och då kunde de vara ihopblandade lite hur som helst, man kunde till exempel ha samma som Väduren eller samma två dagar i rad, så trovärdigheten var inte så hög kan man säga (och DET är den ju nu, hehe).

Nåja vecken ska enligt stjärnorna bli så här för en Jungru. Sluta skratta nu, jag är minsann så jungfrulig så det är fan i mig inte klokt för att inte säga skittrist.

Pengar: Undvik att lägga pengar på sådant du inte kommer använda. Slutsats: jag har ändå just inga att använda så det är ett lätt råd att följa.

Kärlek: Gör dig inte "svår" inför en person du är intresserad av. Slutsats: hahahaha rackarns, jag som ständigt tänker att jag nog borde spela mer svårfångad och just lite intressant svår sådär, så skönt att slippa det just denna vecka ;) återstår att fundera på, för vem/vilka jag ska vara lättillgänglig....

Arbete: Extra energi är på väg, vilket du verkligen behöver just nu. Slutsats: JUST DENNA MENING FICK MIG ATT TRO PÅ VECKANS HOROSKOP. Ge mig, ge mig!

Om man tittar ut så har inte den extra energin kommit i form av fint väder. Men musik kan ge energi och det fick jag igår. Den energin ska jag försöka leta rätt på i mitt inre och använda till att diska nu. Sen hoppas jag att den kommer att få mig att älska och rent av njuta av mitt jobb hela nästa vecka och att jag skirver omdömen och pedagogiska planeringar så det visslar om det.

På måndag har någon påstått att det ska bli riktig vår och 14 grader varmt. DET tror vi på eller hur!

Var kommer allt hat ifrån? Har dessa datorer och denna cybervärld gjort oss till marionetter i en sjuk värld? Framtidsversionerna i 1984 och Kallocain känns nästan lite småmysiga jämfört med verkligheten. Nåja det var väl en grov överdrift men verkligheten har sprungit om dessa framtidsskildringar. Ingen författare kunde nog ana vidden av vad som komma skulle. Ingen kunde på 40-talet ana att vi år 2013 skulle sitta med våra "datatelefoner" och ständigt vara uppkopplade mot omvärlden. Att vi skulle tala om vad vi äter, var vi befinner oss, visa upp våra dukade bord och söta barn och husdjur. Att vi skulle lägga upp små filmer på oss själva där vi fjantar oss eller uttrycker åsikter mer eller mindre av vikt. Och att en del skulle ta sig friheter att kommentera detta på de mest vedervärdiga vis. Att männsikor skulle säga till andra människor att de är fula, feta, vidriga och borde ta livet av sig. Att människor skulle må så dåligt i denna värld att de faktiskt följer den sortens uppmaningar trots att de bara är barn.

Nej det kunde inte ens Karin Boye eller George Orwell fantisera fram. De beskrev vidriga övervakade samhällen där staten var fienden. I verkligheten har vi blivit varandras fiender, kanske inte alltid med mening. Kanske för att vi tror att ingen ska ta något på allvar. Kanske vi tänker att verkligheten inte är verklig. Men så slår bomben ner och det blir jävligt verkligt, riktigt obehagligt verkligt. Det har det nu blivit i vår lilla stad och alla undrar hur det kunde bli så.

Var kommer allt hat ifrån? Har dessa datorer och denna cybervärld gjort oss till marionetter i en sjuk värld? Framtidsversionerna i 1984 och Kallocain känns nästan lite småmysiga jämfört med verkligheten. Nåja det var väl en grov överdrift men verkligheten har sprungit om dessa framtidsskildringar. Ingen författare kunde nog ana vidden av vad som komma skulle. Ingen kunde på 40-talet ana att vi år 2013 skulle sitta med våra "datatelefoner" och ständigt vara uppkopplade mot omvärlden. Att vi skulle tala om vad vi äter, var vi befinner oss, visa upp våra dukade bord och söta barn och husdjur. Att vi skulle lägga upp små filmer på oss själva där vi fjantar oss eller uttrycker åsikter mer eller mindre av vikt. Och att en del skulle ta sig friheter att kommentera detta på de mest vedervärdiga vis. Att männsikor skulle säga till andra människor att de är fula, feta, vidriga och borde ta livet av sig. Att människor skulle må så dåligt i denna värld att de faktiskt följer den sortens uppmaningar trots att de bara är barn.

Nej det kunde inte ens Karin Boye eller George Orwell fantisera fram. De beskrev vidriga övervakade samhällen där staten var fienden. I verkligheten har vi blivit varandras fiender, kanske inte alltid med mening. Kanske för att vi tror att ingen ska ta något på allvar. Kanske vi tänker att verkligheten inte är verklig. Men så slår bomben ner och det blir jävligt verkligt, riktigt obehagligt verkligt. Det har det nu blivit i vår lilla stad och alla undrar hur det kunde bli så.

Förra veckan kom det, ni vet det där brevet från sjukvården om att det är dags att bege sig till kommunens mödravårdcentral och skutta upp i gynstolen och ta ett cellprov. Jag fick ett brev redan i fjol men lyckades inte hitta en tid att ta mig dit. De gjorde därför ihärdigt ett nytt försök att få dit mig i år och slog till med en tisdagseftermiddagstid istället för en torsdag förmiddag. Kanske kollade de lite på vad jag har för yrke, vad vet jag, men jag träffade åtminstone en av kollegialt slag och ytterligare en fb-vän minsann. Nåja det är inte roligt detta cellprov men det går fort och man ska vara tacksam att de vill kontrollera ens hälsa.

Man får ju en och annan fråga när man väl kommit in i ett rum med barnmorskan. Dels den där om när man hade mens senast och det ägnade jag mig åt att försöka räkna ut i går, så jag i alla fall hade ett hum om saken. Dels den om preventivmedel. På den frågan svarade jag; asch, jag chansar. Hon såg lite matt ut varpå jag fortsatte att det varken var särskilt riskfyllt eller äventyrligt med tanke på hur sällsynt det chanstagandet var. Jag berättade att senast det fanns en överhängande risk för graviditet i mitt liv så åt jag en mycket populär sorts minipiller. Ena eländiga saker som gjorde att man inte hade koll på något och blödde i tid och otid. Det höll på att göra mig galen så när riskfylldheten schappat och en hormonknöl i bröstet halvt skrämt livet ur mig så fick de små pillren ligga i medicinlådan och ruttna. Jag konstaterade torrt att risken för vare sig graviditet eller sjukdomar var extremt liten i mitt fall och att jag gärna skulle öka på risken lite varpå hon började gapskratta.

Hon tackade för att hon ficksluta dagen med att skratta och det är ju det minsta man kan göra för en människa med det jobbet hon har. Man får ju tänka på vilken jävla utsikt hon ska dras med hela dagarna, stackars människa.

Nu har jag lytt och varit till doktorn. Jag har i alla fall fortfarand lågt blodtryck, lägre än på länge, och normalt EKG. Jag ska också gå och tömma kroppen på blod men insåg att det sket sig i morgon, för då verkar de inte ha öppet och jag måste fasta innan. Nu ska det kollas allting, levervärden (om jag måste bli nykterist, man vet ju aldrig även om jag långt ifrån kommer upp till den alkoholkonsumtion som är medeltalet för en svensk, vilket föresten är massor), sköldkörteln och en massa mineraler och annat. Dessutom ska min lungfunktion kontrolleras men det är kanske bäst att vänta med til hösten (jag tappade bort hur vi bestämde) eftersom det är då jag blir dålig varje år. Det känns i alla fall bra att kolla. Jag inser att mina dubbelslag och hugg i hjärttrakten är stress och det känns ju skönt att veta att det i alla fall inte syns några små hjärtinfarkter på EKG.

Så för vetskap till alla er som omtänksamt oroat er för min skull, det känns fint och snällt föresten, nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och gått till doktorn fast det är det jobbigaste jag vet. Nu var det inte så jobbigt att gå till denna doktor som jag känner sen tidigare men det krävs ändå en ansträngning. Jag frågade om tummen också och han klämde igenom och var övertygad om att det var en stukning som skulle läka ut av sig själv. Jag har fått lite skäll här och där för att jag inte åkte i väg med den också, men vad fan, lite ont i en tumme, det känns för simpelt. Nu är ju just den tummen opererad sen förut och det kändes ju lite surt när den började göra ont igen, men det har minskat så doktorn har säkert rätt.

Hur jag ska få bort stressymptomen som att jag glömmer saker och för förvirrade samtal eller att jag varje natt drömmer att jag kommer för sent till något vet jag dock inte. Jag gissar att jag behöver en hjärnskrynklare till det om det inte går över ändå. Jag har sovit extremt mycket denna vecka även om jag hunnit en del också. Hm jag skulle hunnit dubbelt så mycket men ajg tror jag sover en stund ;).