I tulpanernas tid så tar jag upp denna blogg igen. Den startades för ett par år sedan för att jag skulle kunna blogga lite fritt och anonymt. Nu har behovet uppstått igen. Anonymiteten är kanske inte lika viktig och ganska många vet vem jag är, men inte alla. Ibland kan det vara bra att kunna säga precis vad man tycker....

Strunt samma. Jag startade skrivandet härom kvällen men så stängde datorn plötsligt av sig, poff, och allt försvann till min stora förtret. Nu är mitt mitt minne inte det bästa, av flera skäl, så jag minns inte ett dugg vad jag skrivit. Skälet till "demensen" är nog att jag är farligt nära den berömda väggen. Dessutom känns det som att den är gjord av tegel. Stenhårt tegel.

Jag vet inte omjag kan skylla på att jag jobbar så hårt, att fritiden är så full eller att ekonomin är usel? Så är det ju jämt och det stör mig sällan. Jag gillar att jobba hårt och att ha en ännu mer proppfull fritid som till stor del också är ett sorts jobb (usel ekonomi gillar jag såklart inte men är ganska van). Jag jobbar ofta bra under press och kan till och med bli taggad av stress, fast min kiropraktor morrar om att jag bränner ljus i alla ändar och sabbar mitt imunförsvar. Ja ja, tänker jag och kör på.

Men nu är problemet ett annat. Det är inte roligt. På jobbet är det inte roligt alls. Usel stämning och en frånvarande chef. Frånvaron är väl systemets fel. Omställningen som skulle bli en förbättring för alla inom kommunen (kan väl tillstå att jag jobbar i en sån) blev sådär kan man nog lugnt säga. Förut såg vi chefen flera dagar i veckan och numera en.

När det är dålig stämning börjar folk vakta på varandra och energin går åt till att bli irriterad och må dåligt. Garanterat går det ut över dem vi är till för och det blir rörigt värre och de blir irriterade och mår dåligt och så vaktas det igen. Moment 22. 

Jag måste använda min energi på bättre saker. Jag önskar verkligen jag kunde byta jobb, men ork att börja om på ett annat ställe inom samma yrke känns just nu övermäktigt. Ibland funderar jag på om inte Mc Donalds skulle ha nytta av en trött pedagog   . Jag är inte typen som tänker tanken på sjukskrivning om jag inte ligger och hulkar över en hink eller irrar omkring i svininfluensa, då får jag tillstå att jag kan däcka, men nu har tanken slagit mig, det får jag erkänna.

Det som håller mig uppe är pengarna då. Vi skulle gå under om jag blev sjuk. Det är ju dessutom vinter så det går inte. Elräkningar måste betalas och miljoner andra saker. Nope, jag måste hålla mig ovanför gropen. Fortsätta hoppas att någon vill gifta sig med mig innan pensionen, fortsätta inbilla mig att jag ska vinna på en trisslott jag köper mycket oregelbundet, så där 4-5 gånger om året på sin höjd. Jo jag vet sannolikheten ger inga höga odds för mig där inte, vare sig på karlar eller vinster antar jag.

Men vad fan det är lösningen, en förälskelse, en sån som gör en dyngrak och dum i huvudet. Då skiter man ju allt annat. Snacka om trevlig medicin