Nåja det kan man ju inte veta. Lite lagom sjuk i huvudet kanske   . Fast så ska man kanske inte säga en dag som denna då varje radioprogram handlar om tokskallen i Norge. Rättegången började i dag och han har därmed nått sitt syfte. Hela världen ska se och höra honom. Jo men vad är det för fel på att bli rockstjärna eller berömd skådis. Något svårare men vad fan lite kan man väl begära om man ska få bli berömd. Att bli berömd för att ha dödat 77 unga människor anser jag icke hedervärt och dessutom har fanskapet mage att kalla det självförsvar! Jag ställer en bil med en jättebomb i utanför kommunhuset och sen kallar jag det självförsvar, sen sticker jag till ett ungdomsläger och skjuter obeväpnade ungdomar och kallar det självförsvar eftersom jag singer SOS lite inemellan. Fy vale.

Fast det var inte alls om honom den här bloggen skulle handla idag utan om något helt annat. Jag har INTE bröstcancer! Nope, knölen som funnits i dryga tre veckor och varit försvunen i knappt en är helt borta. Försvunnen liksom det onda. Jodå de sa på bröstmottagningen att cancerknölar inte gör ont vilket min gjorde. De ska också sitta still och inte växa och krympa. Men oron den fanns där ändå.

Skräcken när man hittar knölen, den är äckligt tydlig!  Bara att veta vart man ska ringa? Vårdcentralen var uteslutet för mig. Där finns mest stafettläkare och flera pratar knagglig svenska. De kan vara jättebra läkare ändå men jag ville vara säker på att de förstod vad jag sa och jag ville i ett fall som detta förstå likaså. Förkylning och halsont ok då kan jag lista ut saker och ting men detta....brrrr. En doktor som säkert vet vad vederbörande gör var kravet. Efter att ha ringt mammografin en hel dag fick jag veta att jag skulle ringa kirurgmottagningen som också har bröstmottagning. Att de eventuellt kunde skriva ut det på nätet hade de inte tänkt på, se! Det skulle man tydligen fatta ändå. Nåja med äntligen rätt nummer hade de telefontid först klockan 10.00 Jag är inte morgonpigg men ibland så kan jag minsann tycka att klockan 06.00 är en bra tid att börja ringa. Nåja de ringde upp efter attjag fått knappa mig fram såklart. Hon som svarade tyckte gott jag kunde vänta en månad, att den gjorde ont var bra och det var säkert bara en cysta.

Nu kan jag säga så här, jag har många dygder jodå men tålamod är icke en av dem!!! Efter att noggrant talat om för den snälla sjuksystern att jag minsann inte tänkte vänta en enda dag längre än nödvändigt, jag skulle komma IGÅR! typ. Hon lugnade och påstod att cancerknölar i bröst inte sprider sig så fort varpå jag räknade upp alla jag kände som fått vidriga metastaser av bröstcancer och att om jag hade galloperande cancer och dog inom två veckor så fick hon minsann ta på sig ansvaret, så det så. Då fick jag löfte om en tid. Jag kan om jag vill minsann! Den kom tre veckor senare, knölen fanns fortfarande kvar men hade klart minskat. Systern hade avkrävt mig ett löfte att ringa om den försvann och trots att alla sa att jag skulle ta tiden i alla fall så ringde jag snällt i fredags eftersom knöluslingen inte längre gick att hitta. En ännu snällare syster lät mig ändå komma och i dag har en snäll kvinnlig doktor noggrant kollat igenom brösten och inte lyckats hitta en endaste liten knöl. Alltså kan jag räkna mig själv som frisk åtminstone på den fronten. Magkatarren kanske också går över vem vet.

Jag tror jag ska fira genom att riva av ett par countrylåtar!