Denna Valborgsmässoafton borde jag vaknat av kaffedoft men sov som en stock så det behövdes lite mer handgriplighet för att få upp mig. Solen sken och det gick att ära frulle på ballen (om jag haft nån, nu fick det bli på verandan) inte fy skam alls. Efter lite slöande bestämde jag mig för trädgårdsfix. När jag gör sånt blir det ofta stora projekt och denna dag bestämde jag mig för att riva ner hundgården. Alla män i min inre krets lyste plötsligt med sin frånvaro, grannen var dessutom fullt upptagen med nån traktormotor eller vad tusan det var. Bra kvinna reder sig själv tänkte jag och gick lös på stolpar, gunnebostängsel och humlen. Humlen skrämmer nästan livet ur mig, den växer så det syns och klänger sig fast i håret och ger en rivmärken som inte går bort på flera dagar. Samtidigt rensade jag min stora perennrabatt. Inte fick jag bort så mycket av hundgården inte, kände mig plötsligt som en svag och värnlös liten kvinnlig varelse utan muskelkraft :(. Äsch ska man se det positivt så fick jag bort hela den rostiga, sjukt tunga järndörren och en stolpe lyckades jag rycka upp, bara sju kvar...... I morgon hoppas jag det vimlar av arbetskraft här!!!

Efter välbehövlig dusch åkte jag mot la stada (den stora ett par mil bort) för lite mer kvinnliga sysslor som tröstshopping. Hehe, nej då, jag hade ett särskilt syfte och det var att kolla om den där bebishistorien min envisa dotter så gärna vill ha fanns i mindre storlek i storstan. Jag vet inte om hon orkar läsa detta så hur fallet var med detta inköp eller ej tänker jag inte avslöja här. Tittade på en äkta variant i hipp jeansaffär där två nitiska försäljare försökte få mamman från landet att inse vikten av märkessparkdräkt till min växande dotter. Kan säga att de får gå några säljkurser till!

Nu till det pinsamma: Jag kom till staden och valde Åhléns parkeringshus. Väl uppe insåg jag att det plötsligt bara var hälften så stort som sist jag var där. Hm måste varit ett ta sen alltså. Nåja det fanns en plats för min bil. På vägen in till stan hade plötsligt det fina vädret förändrats vilket fick mig att åla mig i ett par tights till jeanskjolen sittandes i bilen på parkeringshuset. Nåja, tror faktiskt ingen såg mig. Sen tog jag hissen ner och kollade noga från vilken våning jag kom. Efter uträttat ärende, dock utan behövligt toabesök (som kostade en femma jag inte hade) skulle jag ta hissen upp till bilen igen. MEN DET GICK INTE!!!! Hur jag än åkte kom jag inte till parkeringen. Jag var helt säker på att jag klivit in på våning 3 men när jag åkte till våning 3 fanns det bara affärer. Provade samtliga våningar i olika hissar men inget parkeringsdäck stod att finna, gick ut och letade trappvägar men icke. Frågade till slut några medresenärer med dom visste inte så klart, de cyklade nog. Till slut började jag i hissåkandet läsa det finstilta vid varje våning och insåg att denna hiss inte gick till parkeringen. Nåja det hade jag rent praktiskt listat ut. Hamnade vid Kungsgatans entré och lyckades där hitta pytteliten skylt som talade om att nedre parkeringsdäck nåddes från hiss vid Kungsgatans norra entré. Norra? Jag var baske mig så långt söderut på huskroppen jag kunde komma, rusade alltså halvvild och grymt kissnödig ut på gatan och kollade efter ytterligare entré. Kan tilägga att sist jag var där fanns bara en entré. Fann till min glädje en entré till och himlen vare lovad, jag kände igen mig, nu riktigt kissnödig. Åkte upp till våning 3 och lyckades efter visst letande hitta två dörrar att ta mig igenom och tillslut se min lilla bil. Puh! Ska fortsättningsvis handla i min lilla landsortshåla eller ta med mig guide till stan. Köpcentret däremellan kan kanske också funka. Insåg sittandes i bilen att jag tillbringat 20 minuter på shopping och 30 minuter på att åka hiss ;)). Shoppade i alla fall rosa sjal som jag lagt ut på körens fejsbooksida för beskådan. Tror nog jag är bättre på att riva ner hundgårdar och rensa rabatter iaf. Ps: jag lyckades hålla mig till jag kom hem  . 

I kväll ska jag fira in våren genom att lyssna på Totte som sjunger vid sjön och sen grilla med goda vänner. Trevlig Valborg och okej då; grattis knugen!

Hm våren är ju här på allvar och man blir gladare, brunare, lite snyggare av bara farten, smalare (förhoppningsvis) och märkligt nog tröttare. Har gäspat hela dagarna i går och i dag och då har jag faktiskt enbart sovit nattetid. tror jag var piggare när jag hade annat för mig    . Det faktum att det i morgon redan är fredag känns ju extra bra.

Gårdagskvällen veks som vanligt åt körsång och vi fick hjälp av lite proffs från Trivselkören vilket man tackar för. Vi hade en supersäker sopran med oss och vid ett tillfälle kom hon av sig och....alla andra också. Vi ska den 28 maj sjunga bakom Anna-Lotta Larsson och jag kan ju säga att jag gjort enklare saker i mitt liv. Fasen man står med fingret pekandes på varje ton för att inte sjunga fel, det gäller liksom att komma in rätt. Hade varit enklare om vi sjungit ord men det är mest oooande liksom. Skitsvårt på ren svenska! När jag kom hem hittade jag ett dammsuget hem och nylagad mat! Ibland går livet min väg i alla fall, tack!

Denna dag har jag varit hos kidsen i skolan såklart och de höll sig lugna och fina. Nu har vi bara ett nationellt prov kvar i engelska och så ska alla omdömen skrivas. Ha det är ju gjort i ett nafs....not. Går det sen inte att klistra in saker från word till fronter bryter jag nog ihop en stund. Det måste väl för tusan gå i denna fantastiska teknikvärld. Nåja ska nog tänka på något annat nu. Gjorde också en lista till ungarna med miljoner tider för utvecklingssamtal.... så man vet vad man ska göra närmaste tiden. Jättekul när man går in i maj och vill vara en massa ledig. Men det är ju så lyxigt att vara lärare, jag glömde ju det! Och vilken maffig löneökning vi fick sen! Eh jag märkte den inte men en hel procent ska det visst vara. Känns ju fint att vara så uppskattad   av arbetsgivaren. Man känner verkligen att de vill satsa på oss lärare!!! jajamen...

Annars kan jag faktiskt känna lite positiva tongångar inför hösten trots hot om gigantiska nedskärningar (om jag inte åker ut med huvudet före förstås). Vi är på väg att förändra arbetssätt och jag hoppas bossen får till det schemamässigt och att det blir lite nytt. Vi funderar på att jobba mer ämnesvis och det känns i alla fall som ett steg i rätt riktning för mig. Det är tungt att vara klasslärare och vi skulle vinna mer tid till eleverna hoppas jag. Det är ju för deras skull vi är där liksom. Även om det ibland känns som att vi ska göra så in i vassen mycket annat än att undervisa. Men visioner ska man ha och det kan vi inte klaga på att vår rektor saknar, han är full av dem.

För övrigt har jag roat mig på fejjan. Vilken bra uppfinning det är även om det är en enorm tidstjuv. Men man umgås ju på sätt och vis mycket mer med folk man annars aldrig skulle ha tid att snacka med än mindre träffa. Har denna kväll chattat med gammal bekant och bokat en fika. Vi kände definitivt att vi måste uppdatera de 10-12 år som gått sen sist vi sågs om det inte var ännu längre sen. Sen kan man ju hitta ungdomskärlekar där också.... om det var bra eller inte får väl tiden utvisa  .   

Onsdag innebär frihet i jobbet som vanligt. Skönt att styra själv även om det alltid finns hur mycket som helst att göra. Just nu är skolstressen värst i alla fall. De sista nationella ska göras, alla omdömen ska skrivas och alla samtal ska klaras av....urk det känns som att sommarlovet närmar sig med stormsteg, typ två dagar på en.

Förutom jobb vid datorn denna dag så har jag tagit en tur till veterinären med katten. Han är inte helt pigg fast det är svårt att säga vad som är fel. Han har haft en konstig grej på nosen som liksom blivit svart, spruckit och varat. Det ser skapligt ok ut nu men enligt veterinären är han blek (nåja det kunde även jag se). Nu gäller ett par veckors gödning efter avmaskning och vägning och går han inte upp lite så gäller blodprov och mer kontroll. Känns plötsligt tursamt att jag haft vett nog att försäkra den lille grå, man vet ju aldrig.

Tror jag drabbats av någon sorts vårtrötthet också för det känns som att jag ska somna hela tiden. Kan vara för lite sömn i helgen men jag sov som en stock både i går natt och natten som var så jag borde sovit ikapp. I kväll är det körsång på programmet och det brukar man bli både pigg och glad av, jag gissar därför att jag också får vara glad åt att det går att lukta på kudden ;).

Jag har haft en fantastisk påskhelg. Ingen människa med vett kan klaga på vädret. Fint väder innebär en massa gott som slappande i solen, grillad mat, gott vin, flirt och kärlek. Vårkänslor vet ni, folk blir som förbytta. Några vänner till mig har fått fullständig kärleksfnatt. Häftigt kan man väl säga och grattis. Jag har denna helg varit till min favoritplats på våren, Riseberga och lagt mig bland vitsipporna utan att bli biten av en enda orm. Helgen har också inneburit gratulerande av lillasyster och svåger och därmed en massa god mat och umgänge med släkten. Hade bara ångest en stund på söndagen men det gick över. Visserligen i blixtrande ilska en kort stund! Jag är aldrig långsint och förlåter de flesta men jag vill baske mig inte bli anklagad för sånt jag verkligen inte är skyldig till. 

  Mina ögon kan förvandlas från grönt till blixtrande svart på en hundradels sekund, det insåg jag när offret näst intill hukade. Jag blev heligt förbannad på en kommentar från någon (vilket återgavs) om att jag skulle haft för avsikt att förstöra något. Så mycket kan jag säga att jag fan i mig aldrig behövt anstränga mig mindre för något och var det något som fick mig att tveka så var det just det, risken att förstöra och såra. Brrr blir lite adrenalinstinn när jag tänker på saken. Jag vill fan bli försvarad mot sånt jag inte är skyldig till, se till att jag blir det. Jag kan vara mycket, men elak och jävlig är jag inte. 

Fokusbyte, jag vill verkligen inte förstöra ett perfekt påsklov och en perfekt påskhelg med ilska. Så bort, bort, bort! Denna dag har ägnats åt rättning av de sista nationella proven, profilskrivning i svenska (de kan sen kopieras in i omdömena har jag räknat ut så bra) och jag känner mig duktig. Solen sken också duktigt och man är glad åt att kunna släpa ut datorn på verandan. Totte har haft jättekul hos gammal kompis som flyttat till "storstan" och var där ända till strax före åtta.

Den här natten ska ägnas åt mycket sömn eftersom allvaret börjar i morgon. Åter till kidsen!

  Får väl säga att jag mår rätt bra idag!

En skön dag! Kvällen kan bli ännu bättre   för här ska grillas med goda vänner. Maten är på väg hit, bara det! Jag behöver inte göra just någonting. Har kylt lite drycker, tillverkat is och köpt nya blommor. Piontulpaner är min nya favoritblomma, så läckra och bara stod där på ICA och väntade på mig. 

Annars var det en skön morgon även om jag inte begriper varför jag börjat vakna så tidigt. Kom nu inte med det där "övergångskvarteretsnacket" för jag tror snarare att det är otillbörlig påverkan av morgonpigg människa i livet. Trodde inte det var möjligt att ändra en nattglappa som jag. Nåja det är inte sommar än.... den tiden jag sällan lägger mig före två och aldrig går upp före halvtio. Vi får se?

För övrigt har jag tvättat lite fönster i maklig takt, gått en stavgångsrunda och läst ut Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Har ni mot förmodan inte läst den så GÖR DET! Man skrattar, förundras och förfasas över hur det skulle kunna ha gått till. Tänk att hela 1900-talets historia beror på Allan Karlssons äventyr och vedermödor och inte minst hans sorglösa sätt. Läs den!!!

Totte: Mamma Findus har kissat på toan! 

Jag: Va, stängde han inte locket efter sig?

Totte: Sluta, han har kissat på golvet.....

Findus, föremålet för samtalet är vår katt som faktiskt är lite krasslig och ska till veterinären nästa vecka. Jag tänkte att; fan nu får jag åka akut och det är snart påskhelg. När jag kom in med pappersrullen till toan och såg eländet kom tanken; att herre min jäklar vad han har kissat!!!! Litervis! Hm stackars Findus var givetvis helt oskyldig det var tvättmaskinen som "kissat"/ läckt. Genast kändes det mycket bättre. Tvättmaskinseländet kan jag ringa hyresvärlden och klaga på, han har nog däremot svårt att laga Findus.

Annars skiner solen och jag har shoppat mig en sommarjacka för halva priset. Jag har också "shoppat" och käkat lunch med en av mina bästa vänner. Så mycket shopping blev det dock inte. M skulle ha ett par skor men tittade bara på sådana hon redan hade, så det blev inga. En klocka ville hon också ha och till slut provade hon en fin lila historia. Tror någon hon köpte? Nope, en annan dag.....;) Så kan det gå. Jag styrde bilen hem mot den lilla, lilla staden och gynnade en av stadens tre klädaffärer. Nu ska det snart jobbas lite igen, möte inför Steelgitarrevenemang ska det bli.

Tja det är väl så livet ska te sig nu under en tid kan jag tro. Vissa dagar nöjd och glad som en lärka, andra tvivlande och några förtvivlade. Usch så jobbigt men man ska vara i nuet och leva i mindfulnes har jag hört och ta vara på varje ögonblick och det är ju skitlätt!

När jag var yngre kunde jag faktiskt sätta upp mål (även känslomässiga) och ge mig fan på att nå dit. Den som tvivlar på det kan väl fråga min andra sambo i livet, han hade inte en chans att komma undan även om han hade velat. Han var dock en god sådan i nästan 10 år och jag älskar honom på sätt och vis fortfarande även om jag numera hör av honom oerhört sällan. Det där med vad man tycker efteråt är en fråga som jag och gode vännen I diskuterade förut, att man faktiskt kan fortsätta gilla sina ex. Varför ska man inte, har man en gång älskat en männsika så mycket att man valt att leva med den så behöver man väl inte hata vederbörande för att det tagit slut, eller? (Självklart beror det på hur och vad som hänt men vid mer städade orsaker som att man glidit ifrån varandra osv menar jag). En del verkar tycka det nämligen, konstigt.

För att återgå till målen så har jag på senare år mer haft en tendens att ge upp och inte alls vara så envis. Måttot; passar det inte så skit i det då, har liksom fått fäste i mig. Nu vet jag faktiskt inte vilket jag ska välja, envishet eller stolthet?Vid något tillfälle har jag faktiskt ångrat att jag inte valde envisheten och jag hatar verkligen att ångra mig. Nåja just nu får det väl vara som det är, vissa stunder är ju oerhört bra ;). Även om jag saknar trygghetskänslan.

Ni påskpyntar väl där ute föresten? Jag har satt tre rosa fjädrar i björken här utanför, ska rota lite och se om jag hittar några fler. Ett par tuppar och hönor har också kommit fram ur gömmorna.