Nu har jag lytt och varit till doktorn. Jag har i alla fall fortfarand lågt blodtryck, lägre än på länge, och normalt EKG. Jag ska också gå och tömma kroppen på blod men insåg att det sket sig i morgon, för då verkar de inte ha öppet och jag måste fasta innan. Nu ska det kollas allting, levervärden (om jag måste bli nykterist, man vet ju aldrig även om jag långt ifrån kommer upp till den alkoholkonsumtion som är medeltalet för en svensk, vilket föresten är massor), sköldkörteln och en massa mineraler och annat. Dessutom ska min lungfunktion kontrolleras men det är kanske bäst att vänta med til hösten (jag tappade bort hur vi bestämde) eftersom det är då jag blir dålig varje år. Det känns i alla fall bra att kolla. Jag inser att mina dubbelslag och hugg i hjärttrakten är stress och det känns ju skönt att veta att det i alla fall inte syns några små hjärtinfarkter på EKG.

Så för vetskap till alla er som omtänksamt oroat er för min skull, det känns fint och snällt föresten, nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och gått till doktorn fast det är det jobbigaste jag vet. Nu var det inte så jobbigt att gå till denna doktor som jag känner sen tidigare men det krävs ändå en ansträngning. Jag frågade om tummen också och han klämde igenom och var övertygad om att det var en stukning som skulle läka ut av sig själv. Jag har fått lite skäll här och där för att jag inte åkte i väg med den också, men vad fan, lite ont i en tumme, det känns för simpelt. Nu är ju just den tummen opererad sen förut och det kändes ju lite surt när den började göra ont igen, men det har minskat så doktorn har säkert rätt.

Hur jag ska få bort stressymptomen som att jag glömmer saker och för förvirrade samtal eller att jag varje natt drömmer att jag kommer för sent till något vet jag dock inte. Jag gissar att jag behöver en hjärnskrynklare till det om det inte går över ändå. Jag har sovit extremt mycket denna vecka även om jag hunnit en del också. Hm jag skulle hunnit dubbelt så mycket men ajg tror jag sover en stund ;).

Jag längtar så mycket! Man kan längta efter och man kan längta till.

Många är vi som längtar efter att vintern ska försvinna och våren ta vid. Koltrastens sång på morgonen ger en föraning om att naturen snart är på vår sida. En del gillar ju vintern och andra konstaterar torrt att det i alla fall är myggfritt. Vackra vinterdagar men solsken, gnistrande snö, lagom kallt och absolut vindstilla är helt ok. Då skulle jag till och med kunna åka lite skidor och sen gå in och tända en brasa och dricka rödvin på det, tja det låter helt ok. Men i det stora hela föredrar jag sommaren, varma ljus kvällar, grillen på och man kan prata hela natten och tja, dricka rödvin kanske  . 

Jag längtar också efter att få kondis igen, att få träna upp min vintertrötta kropp och hjärna. Att få gå i trappan, att känna andnöden som bara blir mindre för varje gång. Jag längtar efter att ta ut mina blommor, alla pelargoner som vantrivs här inne. Jag längtar efter kärlek. Nu brukar jag för all del ha mer tur med kärlek på vintern än på sommaren men jag längtar efter att det inte skulle behöva vara så, gärna tur året om faktiskt. Jag längtar också efter en god arbetssituation, efter gemenskapen vi hade och till viss del fortfarande har men som av olika skäl håller på att krasas sönder. Kanske är det så att en ny sån måste sökas och det lyckas säkert. Till dess längtar jag efter ledighet och frihet, inte sysslolöshet men frihet. I sommar ska jag spela teater, i alla fall i början av den och det är inte sysslolöst alls utan härligt. Nu längtar jag lite efter kudden.

Ja, jag längtar! Efter allt möjligt. Gör du?

En veckas vila ska det bli nu. Det är underbart att ha söndagskväll och inse att jag inte måste ställa klockan på 5.40 utan kan njuta av sportlov. Det ska göras en massa på lovet som alltid men mest ska jag vara ledig. Jag borde kolla upp min hälsa också och det kanske jag gör. Min hand och tumme värker och jag borde väl kolla den men jag vet inte vad de ska göra åt det. Jag ramlade för ett par veckor sen och tog emot mig, det gjorde lite ont men gick över ganska snabbt men nu är det inte alls bra. Jag borde kolla upp blodtryck och min stress också, men jag vet hur usel jag är på sånt. Jag går helst aldrig till doktorn för så fort jag gör det så mår jag bra. Dessutom mår jag inte särskilt dåligt, särskilt inte när jag ska vara ledig   men jag vet att jag borde kolla lite, vi får se.

För övrigt ska jag försöka träffa lite komisar, hälsa på min hund och åka till Stockholm och njuta nästa helg. Jag och mina systrar ska hälsa på vår faster och dessutom se Jesus Christ Superstar med Ola Salo. Och jäklar, sånt kan nog göra en superfrisk. Dessutom är jag glad åt att hittills sluppit både kräksjuka och influensa som andra stackare dras med. 

Nä för i dag är det där där hjärtliga dagen och då ska man vara snäll. Så det har jag varit. Jag har köpt korv också, massor av korv och rostbiff. Sen köpte jag tulpaner till mig själv för jag insåg att det var enda sättet att få några.

Min älskade dotter har däremot firat dagen lång. Hon fick strumpor till frulle (nåja hon fick en macka också) och till kvällen utlovad svindyr glass eftersom den goda modern skulle på möte och tvingas lämna barnet ensam kvällen lång. Nu var hon inte ensam utan hade en stycken kamrat här, som nu också avser att bli kvar hela natten. Detta, go vänner, innebär att det här ser ut som ett slagfält. De har nämligen firat dagen ordentligt förstår ni. Det har de gjort med att smälta choklad och doppa jordgubbar i, oerhörda mängder choklad också, så mycket att de nog inte hade jordgubbar så det räckte varpå en ansenlig mängd choklad nu sitter stelnad i min bästa salladsbunke. De har också ätit oförsvarliga mängder uppåttjack, alltså socker, i form av godis. Den allt mindre ömma modern undrade var de fått pengar till detta festande ifrån och då visade det sig att den planerade Gröna Lundsresan som de sparat och samlat pengar till, hade gått åt pipsvängen, så pengarna de fått ihop så här långt hade delats ut. Det är då icke så, att man kan spara till en egen resa, nej då äter man upp pengarna...., gah.

Resan skulle gå av stapeln i juni så man kan tycka att de hade gott om tid på sig. Det måste helt enkelt varit så att de där pengarna brände alldeles förfärligt i sparandeburken eller var de nu befann sig. jag inser att jag verkligen närt en Slösa utan minsta Spar-gen vid min barm.

Hon har en sparsam och ekonomisk far, vad fan kunde inte du ha gett några sparsamma gener till ungen!!!!!!!!!!!!!!!!! Måste allt vara mitt fel???

Jag började dagen med att lipa en skvätt över hur det har blivit. Det är nämligen så att jag har veckans bästa dag om man bortser från helgerna och således tid att läsa tidningen ordentligt. Då lipar jag alltid till något. Nu var det om en stackars autistisk grabb som blivit avsläppt på fel ställe av en trångsynt taxichaufför. Först tyckte jag synd om grabben såklart, grät en skvätt över den mänsklige unge brevbäraren som hjälpt killen och förfasades som alla andra av händelsen. Sen fortsatte jag att läsa tidningen och kom till en artikel om busschaufförers stressiga tillvaro. Det är fan i mig bara pengar som styr. Dataprogram ska optimera arbetstiderna, lastbilschaufförer hinner inte vila och krockar (det fanns det också ett par sidor om). Vårdpersonal ska också optimera sina arbetstider och hinna så mycket som möjligt. Vi lärare ska vara tusenkonstnärer och arbeta med massor som inte ingår alls i vår utbildning. Hur blev det så här?

Jag kan gilla ny teknik men jag blir beklämd när allt ska styras av teknik. Taxichaufförer ska styras av anvisningar och tidspress och inte hinna ta hand om och se att en pojke försöker få fram att det är fel adress, men inte kan. Jag måste dock inflika här att det HADE ALDRIG HÄNT OM DEN MEST FANTASTISKA TAXISNUBBE SOM JAG KÄNNER HADE KÖRT, men ändå. Vårdpersonal hinner inte prata med de gamla eller sjuka för de har tio minuter på sig och jävlar om det snöar då spricker schemat. Jag blir också störd när familjer sitter hela kvällar med var sin teknisk skapelse i knät och är i kontakt med omvärlden eller spelar spel (för ofta, det händer dessvärre även här). Vart tog närheten och den mänskliga kontakten vägen?

Vi kommer dö av detta, det tror jag. Den enda räddningen som finns är kulturen. Det är teatern, musiken, dansen och konsten. Den som kan visa hur vi håller på. Den som kan få oss att skratta åt oss själva och stanna upp en stund. Den som provocerar, ställer saker på sin spets, upprör och berör. 

Det fanns lite positivt i tidningen också och allra mest lycklig blev jag över vår Kronprinsessa. Fan det är stort Vickan! Stort när en kunglighet vågar dela ut pris till Jonas Gardell på QX-galan. Det kallar jag utveckling av kungahuset. Om man nu inte ärvde ämbetet eller om alla arvtagare vore som Vickan skulle jag rent av kunna gilla monarki lite grand. Heja Vickan fortsätt modernisera och provocera Putin och andra tokskallar i världen. Love you!

För övrigt kan jag så där lite privat morra åt att lusmedel torkar ut håret. Gah! 

En bra helg blev det. En helg som helade en del och skingrade tankarna. En helg där mitt andra arbete hade lite fokus på fredagskvällen. En framtidstankekväll med männsikor som litar på varandras kreativitet och också kompetens. Det var befriande. Omtanke och värme likaså.

Att lita på varandras kompetens är grundläggande och många gånger en bristvara. Jag tvingades för länge sedan läsa en ganska tung forskarbok av en herre som heter Aaron Antonovsky som grundade begreppet KASAM, som står för känsla av sammanhang. Han konstaterade att de människor som mådde sämst är de som inte har någon egenmakt över sitt liv och sitt yrkesliv. En bok som alla chefer borde läsa. Kan väl tillägga att jag läste den under min tid som, ja just det, chef.

En annan sak som kan uppröra både mig och andra jag bryr mig om är människor som anser sig ha all rätt att kritisera andra men som inte själva kan ta till sig minsta uns av kritik. Vad är det för fasoner? Jag förstår verkligen inte det.

Men jag ska återgå till det som är bra i livet. Lördagen blev också fin med repetitioner, musik, vänner och underhållning på kvällen. Söndagen innehöll solsken, stavgång och skrivande. Jo jag lever vidare på detta och glömmer dagen i dag. Dagen som blev helt galen... innehöll en stjärnsmäll bland annat. Världen är galen. Nu ska jag sova. Kram på er!