Årstid

Semester

Ledighet

Allergi

Grönska

Solsken

Regn

Gräsklippning

Ogräsrensning

Plantera om pelargoner

Köpa tomatplantor

Vattna

Ett radioprogram

Om det tänkte jag skriva några rader. I dag pratatde Kristian Gidlund om sin resa mot döden. Han har helt gått mig förbi, jag hade ingen aning om vem han var. Musiker och journalist som drabbats av cancer, född -83 och om jag förstod programmet rätt (jag lyssnade inte på hela) så fanns ingen återvändo. Han pratade om barn han aldrig skulle få och om andra känslor. Inte det minsta sockersött, inte med någon känsla av att det ändå var positivt (möjligen missade jag det) utan ganska rakt och konsist om hur vidrigt det var att vara sjuk och veta att man ska dö. Tungt men ändå bra.

I går satt jag i bilen på väg till Trosa och lyssnade på Carolina Gynning som pratade om sin resa genom livet. En annan bild än man fått av henne och framför allt en bakgrund till varför hon haft det beteende hon haft. I förrgår var det Sara Dawn Finer och det var ett helt underbart program med både skratt och gråt, det ska ni verkligen lyssna på i efterhand om ni missade det.

Så har man inget bättre för sig vid 13-tiden på dagarna är en stund i hängmattan (om man har någon) ovärderlig och ren njutning. Repris på kvällen och sen finns ju appen så man kan lyssna när man vill. Sommar är verkligen sommar så ratta in P1.

Jag vill önska alla vänner och andra där ute en fin midsommar. Vare sig det blir stekhet sol, spöregn eller åska. Förmodligen får vi göra som i reklamfilmen för sill, bära bordet fram och tillbaka.

Midsommar är speciellt och så typiskt svenskt. Vi köper extremt mycket kött att grilla, sill, jordgubbar och sprit denna vecka. Det stod i tidningen men de glömde färsk potatis som varje butik lockar med. Man kan nästan köpa en jättepåse som räcker hela sommaren för 98 öre kilot. Nåja då blir den väl inte så himla färsk i slutet av sommaren kan jag tro. Man ska vara vaken natten lång med någon man tycker om. Definitionen av tycka om tror jag går vid kärlek, förälskelse eller i alla fall sexuell attraktion så det kan bli svårt för min del även detta år. Men det kanske är lika bra det för jag ska ju spela teater i morgon.

Jag vet inte vad ni gör man jag har bra simultanförmåga så jag gör rabarberpaj, diskar, lyssnar på Christina Kjellssons skiva och bloggar samtidigt. Disken är så enorm att jag inte kan ta allt på en gång utan måste byta vatten då och då.

Oavsett vad ni ska göra i dag, kväll och natt får ni ha det så bra och blir det för djävligt med surt väder, en bil som går sönder, du är ensam nykter och folk spyr runt omkring dig så tänk på mitt valspråk. "Var dag tar slut, också den jäkligaste och det kommer en ny oprövad" och säkert mycket bättre ;)

Oavsett vad ni gör så måste ni nog dra en och annan Bellmanvisa och bilden här hoppas jag ger lite inspiration!

För er som får en trolsk midsommarnatt vid en sjö (där myggorna gör nåt annat än äter på er) med en älskad vid er sida säger jag bara. Ta vara på ögonblicket och göm det djupt i ert hjärta och ta fram minnet när ni som bäst behöver det!

Å du, have fun!

I dag har jag besökt mitt nya jobb. Jag har varit med på lite framtidsplanering. De tyckte de var förvirrade och jag bara log, oj oj, det var de inte alls. Det var rätt bra ordning och reda men alla fick säga vad de tyckte, i alla fall verkade det så. En arbetsplats med flera män i lärargruppen, bara det är ju klart ovanligt när man jobbar med låg- och mellanstadieelever. Efter planeringen fick vi testa de nyinköpta I-padsen! Jo det är sant, på högstadiet ska visst alla elever få och vi hade väl en 20 stycken och vi fick låna hem för att träna på alla skolprogram så nu har jag att roa mig med i sommar. Sen fick jag titta på mitt klassrum och det var JÄTTESTORT och fint. Ungarna har bänkar med fina stolar med blå tygsits och inte sådana hemska obekväma, tunga träsaker som mina nuvarande stackars elever sitter på. 18 bänkar fanns, så klassen är inte jättestor. Det fanns tre femmor med mellan 16-18 elever i varje, hos oss hade det nog varit två klasser gissar jag...... 

Jag tror inte min nya arbetsplats är vare sig problemfri, enkel eller utan saker att reta sig på, men det känns som en kommun som satsar lite och det gav också personal uttryck för. En i mitt arbetslag har jag träffat och hon verkar både trevlig och kompetent. Det kan bli bra det här. Någon frågade om jag inte tyckte det skulle bli jobbigt att åka. Två mil är inte så långt det tar 20 minuter så här års, man får väl lägga på lite tid, vintertid. En annan tyckte det verkade jobbigt att inte bo där man jobbar men DÄR ycker jag tvärtom, det ska bli skönt att inte jobba där jag bor. Det är snarast en nackdel att både bo och jobba i en liten stad, alla ser, vet och har åsikter om vad man gör. Det har gått bra men lite anonymitet är inte fel.

Jag känner mig nästan lite sugen på att börja direkt, men nej, i morgon blir det några få timmars jobb sedan en lååång semester.

Till hösten. Mer pengar, nytt jobb och även en del plugg. Jag ska läsa SO på lärarlyftet, börja på ny skola i ny kommun så visst blir det ändring på saker och ting. En hård höst kan tänkas, inte alls så avslappnad och lugn som jag kanske tänkt mig men kul. Större skola i mindre kommun. En tillmötesgående kommun. Vi kan ju säga så här att den jag jobbar i nu bjöd inte över och det var ingen fanatiskt hög och fet lön jag fick men klart mer än nu. Det säger en del. Och det gjorde att jag tog steget och faktiskt lämnar mina älskade elver. Det känns hårt men jag måste som sagt överleva även efter pensionen så jag hoppas de förstår och förlåter.

Nu ahr jag haft en härlig kväll på scenen och det är dags för kudden. I morgon är det föreställning igen sen tre dagars jobb och sen SEMESTER!!!!

Först ska fastslås, jag gillar förändringar. Slentrian och samma, samma är det värsta jag vet. Men man vet vad man har och inte vad man får. Och är gräset grönare och saftigare på andra sidan? Jo kanske. Tänk om man inte får komma in i den hagen då, fast man lite tror det. Hjälp vad jobbigt det blir då ;). Eller kanske inte, jag sitter inte i någon sjö precis. Jag har det ganska bra.

Vänta och inte veta vad man ska göra när man vet är dubbelt jobbigt. Den som lever får se.

Talar jag i gåtor? Jo absolut. Jag berättar mer frispråkigt när jag vet om det blir någon förändring. Framförallt om det blir en ekonomisk förändring, vilket faktiskt är en högst väsentlig del i det hela. Jag måste faktiskt tänka så, om jag ska överleva som pensionär. Jo tack jag vet att det är drygt 15 år dit men hur fort går inte 15 år? Och nej tack, kära Frippe, jag vill inte jobba till 75, jag skulle gärna sluta i morgon och bara ägna mig åt mina fritidsintressen som bara blir fler och mer omfattande, om jag bara kunde. Jag tillhör inte dem som oroar sig för sysslolöshet och tristess däremot för svält då ;). Man kan skratta åt det och det ägnar jag mig ofta åt.... men jag håller mig för skratt när de där oranga kuverten kommer. Så håll gärna tummarna för en bra förändring.