Den sköna ron i kroppen.

Den känslan när man vet att man oroat sig i onödan.

Känslan när smärtan på en fläck i magen inte var aortaaneurysm den här gången heller.

Huvudvärken var ingen hjärntumör.

Värken i foten knappast skelettcancer.

Men innan.

När man inte vet.

När man undrar.

Då behöver man förnuft, klokhet och tålamod.

Tålamod!

En egenskap jag har för lite av.

Ska något ske ska det ske nu.

Vem vill vänta?

Inte jag!

Triviala saker som att möblera om.

Byta gardiner, plantera nya blommor på verandan.

Vem vill vänta tills lönen kommer?

Inte jag...

Jag vill inte vänta.

Jag vill veta, jag vill göra, jag vill inte vänta!

Den som väntar på något gott..... vänar i evighet och märker inte när det goda kommer.